I många år kände Alexander Mood mest irritation och ilska över alla dessa prylar han ärvt och detta samlande som en frånvarande konstnärsfar ägnade sig åt.
– Jag undrade varför min far höll på. Varför träffar man inte sina barn, istället? Jag var skitarg, och ledsen. Jag ville slänga arvet, men min fru hindrade mig så jag förvarade det i lådor.
Några år senare samtalade han med en vän som är doktor i statsvetenskap om dessa lådor.
– Hon blev intresserad och det blev så att vi packade upp lådorna och insåg att där fanns avancerade skrivningar av konstitution och mycket annat.
Sedan 2019 har Alexander Mood arbetat utifrån samlingen i lådorna i olika konstprojekt, bland annat inom ramen för två konstnärliga forskningsutbildningar.
Förutom att han skapat flera konstutställningar har det varit en personlig process, att försonas med sin far genom att försöka förstå.
– Jag tror att han var en jätteskadad person. En aspekt var att hans föräldrar skilde sig, det kan man reagera olika på. Man kan skapa trygghet i verkligheten eller gå helt in i ett fiktivt projekt och skapa sin trygghet där. Jag tänker att det är ett sätt att skydda sig, man kan inte bli sviken eller besviken i den fiktiva världen.
”Det är snubbar som håller på”
Alexander Mood har aldrig varit intresserad av kungar eller kungamakten som sådan. Men när han började gå igenom arvet efter fadern började han förstå vad ett statsbygge är och blev intresserad av frågeställningen nation och demokrati.
– Jag utforskade bevekelsegrunder till andra fiktiva kungariken, upptäckte att de alltid byggts av män och pojkar, vilket är intressant. Det är snubbar som håller på.
På ett personligt plan kunde Alexander inte relatera.
– I mitt eget pojkliv har jag varit mer emotionell och direkt. Det här blev ett sätt att komma min pappa nära, och förstå honom.
– Och det är intressant att de här männen utropar gränsområden. För mig är gränser intressanta, som gränsen mellan konst och verklighet eller gränsen mellan liv och död.
Han har funderat en hel del över om det är möjligt att reformera en monarki. Att vara kung står ju i kontrast till idén om ett demokratiskt samhälle där alla medborgare är lika mycket värda.
– Jag tycker att det är odemokratiskt med ärvd makt. Det är obegripligt. Och det sätter fingret på att demokratin som sådan är oerhört fragil. Nu börjar vi upptäcka var kanterna går och hur vagt definierad en nation och en statsapparat är, med allt som händer i omvärlden. Det är ju inte konstitutionen i sig som är garanten för demokrati, det är hur vi alla agerar för att upprätthålla demokratin, oavsett konstitution.
Här i Sörmland här ägs fortfarande stora delar av skog och mark, liksom slott och herrgårdar, av aristokratin. Är din konst ett ifrågasättande av det?
– På något sätt, det är ett utforskande av detta, av hur man valt att använda sig av makten av att äga mark. Aristokratin står över vanliga lagar. Konst är att sätta fingret på dolda strukturer. Vi pratar inte om att det finns ett riddarhus eller att kungahuset har en indirekt makt över politiken.
Du har sagt att detta kan bli konungadömets sista sommar. Vill du utveckla?
– Utställningen Blått blod som jag ställer ut här i solparken den här sommaren består bland annat av en stor tron av trä. Tronen är populär bland barn, man jag vill bränna den som en ritual. Det är möjligt att jag gör det – eller inte. Utställningen kan förändras, jag tar bort vissa saker, lägger till annat så att den blir svulstigare. Jag ser den som en organisk process som ska pågå fram tills september.
BLÅTT BLOD – ALEXANDER MOOD
Utställningen pågår: 24 maj–13 september 2025
Den har producerats av Konstfrämjandet KRAFT med stöd från Katrineholms kommun
Curator: Nils Claesson
Adress: ETC Solpark, Energikullen 1 Katrineholm
Mer om utställningen
Öppettider och hitta hit
