Nina Korhonen föddes 1961 i Tammerfors, Finland. Sedan 1981 bor och arbetar hon i Stockholm. Hennes arbete har ställts ut sedan 1990 och hon har emottagit flera utmärkelser. Hennes book ”Anna Amerikan mummu” vann svenska fotobokspriset 2004. 

Dessa bilder är från hennes första fotoprojekt Under hennes tid som fotostudent reste hon till Brooklyn för att besöka sin mormor Anna och för att berätta berättelsen om Finntown, en del av Brooklyn som då beboddes av finska immigranter. På helgerna besökte hon Coney Island och fotograferade folk som simmade, tonåringar som drev runt på stranden och familjer som hade picknick.

Vernissage i ETC Solpark den 17 maj klockan 14.00.

Utsällningen pågår till den 20 juli.

”Där var The Laiho Brothers, dragspelstrion som fick korridor och kropp att vibrera när de värmde upp med klassiska toner inne på sina rum och där, vid den fyrkantiga bardisken, var Eddie redan i full gång och på det schackrutiga golvet, låg hunden lugnt utsträckt, farligt nära Maria och Jouni där de dansade tätt intill varandra och tangon som spelade från jukeboxen. 

En trappa ner i källaren var bastun på uppvärmning, en trappa upp repade bandet från Puerto Rico inför den kommande lördagsfesten och i baren däremellan var stämningen redan högljudd och munter och förväntansfull, där var uppvärmt och rökigt, och där blandades språken och dialekterna lika vilt som Eddies well drinks.

Alla var där då, onsdagskväll bland andra onsdagskvällar, senhösten 1988 i finska Folkets hus Imatra, 40:e gatan, ett stenkast från Sunset Park, Brooklyn. 

Det här är min första bildberättelse. Jag var i Finntown hos mormor Anna som bodde där. Under första halvan av 1900-talet startade finländare kooperativa boenden i New York och byggde efterhand ett trettiotal hus. De startade en tidning och drev kulturella, politiska och kyrkliga aktiviteter. 

Jag studerade fotografi i Stockholm och var i Finntown för att samla material till en berättelse om nordbor, mest finländare, som hade bosatt sig där. Jag fotograferade och lyssnade på deras berättelser om arbeten och livsöden, passioner och tragedier. 

På helgerna åkte Anna och jag till Coney Island för att promenera vid havet, äta små ryska pajer, knishes och titta på människor. Här på boardwalken hade Anna och hennes man Kalle flanerat i armkrok, lyckliga tillsammans, och här hade jag stått vid havet för allra första gången. 

För mig var Coney Island förtrollande; stökigt, kittlande farligt och vackert. Jag strövade längs stranden till Brighton Beach och tillbaka och mötte badande folk och skämtade om isbjörnarna som vandrade på gatorna i Norden och blev inbjuden som hedersmedlem hos vinterbadarna i Polar Bear Club. Med kameran i huttrande händer och koppar med hett kaffe mötte jag människor som rensade tankar i nordanvinden och sjuka som helade sina kroppar och sina själar. Jag språkade med skolkande ungdomar och bryska ryssar, med familjer på utflykt och kärlekstörstande unga par.

Livet och fotograferandet var lustfylld, enkelt och opretentiöst. Denna bok är en hyllning till alla de människor jag mötte och till det som var och aldrig kommer att vara igen. ”

Nina Korhonen