Utställningen Blått blod har visats i solparken i sommar. I samband med att den avslutas lördagen 13 september har konstnären och författaren Nils Claesson, som curerat Blått blod, initierat ett panelsamtal, där kulturjournalisten Jenny Aschenbrenner leder samtalet mellan Alexander Mood, honom själv och konstnären Tova Mozard, under rubriken ”Pappaexorcism genom konst”.
– Min tanke är att vi breddar samtalet till att handla om mer än bara Alexanders utställning. Det finns en anledning till varför man gör konst och film. Det är ofta väldigt privata och personliga skäl, att man måste vädra saker som man kanske inte alltid kan sätta ord på och gestalta.

Förrädare och mördare?

Nils Claesson själv återkommer i sitt konstnärskap till fadern Stig, känd under pseudonymen Slas.
– Min bok Blåbärsmaskinen som kom ut 2009, var ett sätt för mig att stänga dörren bakom min far. Att ta avsked på ett i mitt tycke värdigt och sant sätt genom att skriva för livet. Det fanns spärrar av sorg och censur att komma igenom. Jag skrev och kände mig ibland både som en förrädare och mördare.
Den här sommaren har Nils kastats tillbaka i tiden, eftersom Bonniers ska ge ut en biografi om hans pappa, som ger efterskalv hos sonen.
– Istället för att gå i polemik med boken tar jag samtalet vidare på mitt sätt och tillsammans med andra konstnärer som på sina sätt gör upp med sina fäder. I konsten får jag säga: Jag minns det så här – utan att behöva be om lov.
Nils Claesson berättar att ordet pappaexorcism dök upp i samband med vernissagen av Blått blod i solparken.
– Det är ett lite kärleksfullt och skämtsamt sätt att beskriva en utdrivningsprocess, något många kan känna igen sig i.
– Konst är ett bra sätt att se skevheter i allt eftersom konsten har ett annat tidsbegrepp än det mesta som sker i samhället och ser saker i närbild lite från sidan.

Tre konstnärer, tre erfarenheter

Tova Mozard arbetar med filmens språk för att närma sig sin pappa, som dog när hon var fjorton. I sin film ”Stora scenen” låter hon sin mamma, mormor och en terapeut spela ut ett verkligt dokumentärt samtal om familjens förflutna. I hennes nya filmprojekt återkommer hon till fadern, skuldens och tystnadens kretslopp, och använder myter – som Persephone i dödsriket – för att utforska sorgen.
Alexander Mood har i sin tur ärvt ett helt symboliskt kungarike från sin far: mantel, krona, lagar och tron. I utställningen i solparken har han försökt reformera kungariket, demokratisera det – men kanske är det omöjligt. På finissagen planerar han att hålla ett tal till folket och möjligen abdikera. Nils Claesson:
– Att göra sig kvitt kungen genom ett symboliskt kungamord är nödvändigt för att växa upp och bli en självständig människa. Måste Alexander ”döda” sin pappa många gånger för att bli sig själv?

Konst, familj och priset man betalar

Claesson beskriver konsten som en brottare: långsam, seg, obeveklig, en kraft som kan tvinga fram det outsagda. Men att skapa konst om sin familj har ett pris.
– Om man inte står ut med att folk blir arga eller ledsna, ska man inte göra konst.
Han menar att familjen ofta vill upprätthålla en idyll, och därför kan vara ”konstens fiende”. Ändå finns ambivalensen där – barnens blickar riktas tillbaka mot konstnären.
Tova och Nils delar erfarenheten av att växa upp med pappor vars närvaro förvandlades av alkohol eller tabletter, en gisslansituation som format deras konst. Alexander bär på en annan börda: ett symboliskt arv som både lockar och kväver.

Mer än ett samtal

Finissagen ska inte bara bli ett samtal. Tova kommer att visa bitar av sin kommande långfilm, Nils Claesson läser högt ur en nyskriven essä ”Pappaexorcism genom konst” och Alexander håller ett tal till folket.
I sin essä, som kommer att finnas som ett Fanzine undrer finissagen, konstaterar Nils: ”Jag skriver från kroppen, inte huvudet. Det här är inte en analys, det är en motståndshandling.”
Han skriver i denna motståndshansling om flera andra konstnärer, som Carl Larsson, men även om Tovas och Alexanders konstnärsskap:
”Ibland när jag hör Tova tala om att hamna i ett nolltillstånd av skuld och skam och ingenting är det som att höra mina egna tankar.
Att bli förlamad av sorg mitt i vardagen. Som en älg ställd av en liten jakthund i skogen.
Vi rör oss båda kring det outsagda. Det saknas detaljer.”
(…)
”Alexander Mood delar inte erfarenheten av beroende. Av en pappa fast i sitt missbruk. Alexanders far skötte sig vad gäller alkohol och tabletter men var en slav under sina stora kanske något överdrivna självbild. Det blåa blodet är en giftig substans med förmåga att förvrida hur du uppfattar dig själv i världen. Ett gift som också är en biljett in i okända rum.”

Driver ut det som suttit fast

Tanken är att samtalet ska få ta tid, kanske ett par timmar – och det ska inte spelas in.
– Vi talar fritt och uppriktigt utan att behöva tänka på att klipp kan spridas på nätet och leva i evighet. De som kommer får minnas samtalet på sitt sätt.
Panelsamtalet kommer att avslutas med en konstnärlig ritual på temat att göra sig kvitt fadersgestaltens grepp.
– En ritual kan vara ett sätt att driva ut något som länge suttit fast – i magen, i språket, i minnet. Det finns en skillnad mellan att göra privata ritualer och att göra det i konst. Som konstnär behöver du vara noga, du måste kunna förklara det du gör.

Blev förälskad

Det är nu femte sommaren Nils Claesson arbetat med en rad andra konstnärer i ETC Solpark. Han menar att platsen, med sina energiexperiment, konstiga byggnader och odlingar, har enorm potential att utvecklas som plats för konst – och experiment.
– Vi hade en workshop här för några år sedan och blev förälskade i platsen. Vi tyckte det var en så konstig plats. Vi tänkte, det här är en plats som letar efter sin mening.

Fakta/Finissage i solparken

• 13 september, Energikullen 1, Katrineholm, kl 13.00. Fri entré.
• Panelsamtalet startar cirka klockan 13.30. Under samtalet visar Tova bitar av sin kommande långfilm, Nils Claesson läser högt ur sin essä Pappaexorcism genom konst (essän finns att tillgå som ett Fanzine under dagen) och Alexander håller ett tal till folket. Avslutas med en ritual, cirka 14.30.
Medverkande: Alexander Mood, Tova Mozard, Nils Claesson och Jenny Aschenbrenner.
Arrangeras i samarbete med Konstfrämnjandet Kraft.
I solparken finns en rad andra utställningar att se, bland dem Johan Jenny Ehrenbergs Befrielsen.
Solparken har mat och dryck till försäljning från klockan 10. Under dagen pågår även en tomatfestival i ETC Solpark, som en del av Aptitrundan Höst. Dessutom spelar Mr Punchy´s i samband med finissage för fotoutställningen Rockholm – och mycket mer.
Mer information om vad som händer i solparken 13 september.